Ledarskap

Hur skapas den tvåhänta organisationen?

Att klara av både drift och utveckling – de dagliga uppgifterna och allt som krävs för att utveckla verksamheten är en utmaning för de allra flesta organisationer. Det finns inga enkla lösningar, men det går att formulera ett antal användbara och nyttiga råd. Forskningen ger vissa svar och vi har, i vår praktik, funnit arbetssätt som fungerar.

pusselbitar.jpg

Redan för 30 år sedan började forskarna prata om tvåhänthet – en organisations förmåga att klara av både de dagliga uppgifterna och att utveckla verksamheten. Att detta inte är lätt vet vi alla. Det dagliga ”måste” ofta gå först: när vi har råd till utveckling har vi inte tid, när vi har tid har vi inte råd….

Ändå måste vi klara av att hantera denna utmaning – vi måste göra verksamheten tvåhänt! Många hävdar nog att detta blir viktigare och viktigare. Inom strategiforskningen har stora planer och strategier blivit alltmer ifrågasatta under den senaste 15-20-årsperioden, vilket beror på att omvärlden förändras allt snabbare. Vi måste kunna ställa om snabbt och hela tiden utvecklas. Under slutet av 1990-talet beskrev den amerikanska armén sin omgivning som:

•          Volatile – snabbrörlig

•          Uncertain – osäker

•          Complex – komplex

•          Ambiguous – svårtolkad

Då blir det allt viktigare att klara av att kombinera bra drift med utvecklingsarbete. Hur fixar man då utrymmet? Det är ju inte så bra om det bara blir att ledningsgruppen pratar 90% av sin tid om utveckling, medan organisationen använder mer än 90% av tiden åt drift. Vad göra? Här är några tips:

Vårt första råd: Sluta prata skit om den dagliga verksamheten!

En vanlig sjuka är att utveckling betraktas som ”fint” och att det dagliga arbetet är ”tråkigt och mindre viktigt”. Om detta är en vanlig uppfattning: hur tror ni då att det kan etableras ett bra utvecklingsklimat? Nej, det gäller att förstå och visa att såväl drift som utveckling behövs och är avgörande för organisationens resultat idag och i framtiden.

Källa: XLENTs bearbetning av Tushman & O’Reilly III

Andra rådet: Planera för utveckling!

Det är – och kommer nog alltid att vara – en kamp mellan drift och utveckling. Verkligheten väntar inte, utan vi måste leverera varje dag – och ofta sånt som inte var planerat. Då blir det svårt att klara av utvecklingsarbetet, hur prioriterat man än sagt att det är. Några frågor att ställa sig:

  • Vilka är våra viktigaste utvecklingsområden? Kan vi rangordna?

  • Bestäm vad som ska göras: sätt av tid och bestäm vem/vilka som ansvarar!

  • Följ upp under resans gång: behöver vi prioritera om? Tillföra mer resurser? Tänka nytt?

  • Vid målgång: hur kan vi uppmärksamma, fira, reflektera? Nästa gång ska det bli ännu bättre!

Tredje rådet: Bra verktyg hjälper alla att bidra!

Framtiden är alltför viktig för att överlåtas åt ett fåtal. Medarbetare, kunder, leverantörer och partners av olika slag har kunskaper och erfarenheter som måste utgöra grunden i organisationens utvecklingsarbete. Här finns experterna på hur verksamheten fungerar! Det som ofta saknas är dock utvecklingskunskap. Här finns en rad verktyg som ger medarbetare och andra stöd för att göra bedömningar av trender, tänkbara scenarier, möjligheter och risker, kreativt idéskapande, idéutvärdering och annat som behövs för att utveckling ska ske. Se till att organisationen skaffar sig verktygslådan och lär sig att använda den! Strategier och affärsplaner som man utvecklat tillsammans är lättare och roligare att genomföra än dem som skapats av konsulter eller ledningsgruppen.

Fjärde rådet: Jobba tillsammans med andra!

Tänk på att det inte räcker med att behärska utvecklingsverktygen, det gäller också att använda dem tillsammans med andra. Alla smarta människor jobbar inte på er avdelning, eller ens inom er organisation. De flesta nyttor vi skapar kommer till i samverkan med andra. Ofta produceras nyttan tillsammans med kunden/användaren, men det kan vara fler inblandade. Tänk en järnvägsresa: det är inte bara SJ eller MTR som levererar resan: arbetet inkluderar deras underhållsleverantörer, Trafikverket, deras underhållsleverantörer och flera andra. Om värden levereras i nätverk, så är det också en god idé att utveckla nya produkter, tjänster och arbetssätt i nätverk.

Sen då?

Den utmaning vi skrivit om är inte överdrivet lätt att hantera. Våra fyra råd kan förmodligen hjälpa er organisation en bit framåt. Det gäller att ha tålamod, att engagera medarbetarna, att veta att det inte räcker med att prata om hur det borde vara – innovation blir det inte förrän förändringen är genomförd!

  • Tushman, M.L. & C:A. O’Reilly III (1996), Ambidextrous Organizations: Managing Evolutionary and Revolutionary Change. California Management Review, vol 38, No 4, pp. 8-30.

 

Är du nyfiken på vilka vi är och vårt erbjudande? Besök vår hemsida

En ny modell för innovation och förändringsarbete!

Vi som arbetar med att stödja organisationers och människors innovativa förmåga känner ofta att det inte är helt lätt att verkligen få saker att hända; att en idé implementeras och blir till en innovation, att en organisationsförändring genomförs och verkligen spelar roll.

Det är svårt nog att komma på de goda eller briljanta idéerna, men att bara komma på dem räcker inte. Kreativitet är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för innovation, som Teresa Amabile har formulerat det. Resten, det vill säga att genomföra förändring, är den jobbiga delen.

Många författare av litteratur om att leda förändring och innovation har kommit fram till tre viktiga beståndsdelar i ett framgångsrikt förändringsarbete:

  • En ny vision eller strategi

  • En process för att förflytta sig framåt

  • ”A sense of urgency”

En formel för framgångsrikt förändringsarbete ser då ut såhär:

Vision x Process x Dissatisfaction with current state > Cost of change

Johanna Pregmark presenterade sin licentiatavhandling vid Chalmers i december 2016. Hon tittar på förändringsarbete inom mediabranschen, där det inte är ovanligt att man vet att man behöver förändras, men det är oklart åt vilket håll och hur.  Det finns ingen färdig vision – och då blir ju processen också svår att beskriva. Tänk tidningsbranschens svårigheter med övergången från sina väletablerade affärsmodeller baserade på försäljning av papperstidningar. Men i innovationsarbete är det ofta vanligt att man inte i förväg vet riktigt vart man ska….

Hennes nya förslag till förändringsformel ser ut som följer:

Purpose x Progress x Desire x Renewal Capabilities = Renewal

Vi har i uppdrag som forskare och konsulter kunnat stödja och studera förändringsarbete i många olika miljöer. Våra erfarenheter är att framgångsrikt innovationsarbete kräver stödjande strukturer (styrdokument, verktyg mm), kunskaper (såväl i verksamhetens ”kärna” som i förändringsarbete) samt – allra viktigast – engagemang. Vi vågar, mot bakgrund av våra erfarenheter, hävda att Johannas modell är mycket användbar, såväl forskningsmässigt som i konkret förändringsarbete. Det är värt att notera att modellen har tre faktorer som relaterar till engagemang (purpose, progress, desire) och en som relaterar till struktur och kunskap (renewal capabilities).

Bra teorier och modeller är inte bara användbara för att samtidigt eller i efterhand utvärdera och reflektera. De kan också nyttjas för att redan i planeringsfaser (exempelvis vid projektavstämningar) skapa beredskap och för att tillse att rätt resurser finns för att hantera de förändringar man förväntar sig kommer att önskas. Att, exempelvis, använda Johannas ”förändringsformel” i samband med projektstart förefaller därför vara en utmärkt idé. Det skulle innebära att man diskuterar bland annat följande:

  • Vilka är våra syften?

  • Hur ska vi få framdrift? Hur följer vi upp och använder framgångar?

  • Vad får oss att brinna för förändringen? Vilka brinner med oss?

  • Vilken förändringsförmåga har vi? Finns strukturer som stödjer? Finns förändringskunskaper?

Vi kommer att följa Johannas fortsatta forskning och hoppas kunna bidra genom tester av hennes modell i olika sammanhang i kommande arbete med förändringsledning.

6 saker du måste veta för att utforma en värdefull strategi

Det sista du ska göra är att ta fram en strategi för ordningens skull. Bortkastade pengar och tid! Tyvärr har vi sett många fall av detta genom åren eller där strategier inte fått bra verkningskraft trots att de varit relevanta. En strategi syftar till att förstärka en organisation och visa vägen dit. Att ta fram en strategi tar… låt säga 1 % av tiden medan realiseringen tar 99 %.  Vad är då viktigt under dessa 1% för att lyckas med återstående 99 %? Det finns en mängd saker att beakta, här beskrivs sex av de som det tyvärr slarvas med alltför ofta. Förhoppningen är att du som beslutsfattare ska reflektera lite över hur saker går till hos er och att det är relativt ”enkla” insatser som behövs.

Good idea on discarded post-it.jpg

1.            Säkerställ rätt förutsättningar

Precis som vid ett projekt är det vid uppstarten av strategiarbetet väldigt viktigt att vi definierar scope, ambition, avgränsningar och vad strategin ska svara på. Detta behövs för att skapa tydlighet och därigenom få rätt fokus och strategisk höjd i arbetet. Det hjälper oss också att managera de enskilda agendor och drivkrafter som finns. När det gäller ambition finns ibland tendenser att allt ska vara perfekt. Vi måste lägga krut på rätt saker! En strategi ska inte vara perfekt, förutsättningar förändras och strategin måste därefter anpassas utifrån förändringarna. 

2.            Involvera rätt intressenter i strategiprocessen

Resultatet, dvs strategin, ska sättas i sitt sammanhang och realiseras av organisationen. I organisationer finns alltid olika helhetsbilder, agendor och målkonflikter som styrs utifrån olika drivkrafter. Rätt kompetens i strategiarbetet avgör om arbetet ger effekt och mervärde. Beakta kompetensen utifrån företagets behov och vilken fas vi befinner oss i. Att realisera strategin innebär att förändra beteenden och att involvera rätt medarbetare i strategiarbetet är avgörande. Vi måste ge organisationen förmågan att anpassa sig till den kontext som strategin avser att implementera.

3.            Kommunikation vid rätt tillfällen till rätt målgrupper

Vid strategiarbete diskuteras det vanligen i olika formella och informella strukturer (spekulationer, hysch-hysch). Att välja vad som ska spridas och inte ska spridas kanvara känsligt. Det viktiga är att ha en linje och vara konsekvent med vad som ska spridas. Beakta att beslutsfattare har ett annat helhetsperspektiv än de enskilda medarbetarna, vilket ofta leder till diskrepans mellan beslutsfattare och medarbetare för förståelsen av strategins innebörd och för olika beslut. Lyckas du inte göra dig förstådd, kommer du inte heller få med dig medarbetarna som behövs i strategimplementeringen. Det är mycket viktigare att göra sig förstådd än att uttrycka sig precist.

4.            Fokusera på styrkor och viljeinriktning

Till skillnad mot operationell effektivisering innebär strategi att skapa en konkurrensfördel genom att fokusera på det som är särskiljande och framtidsinriktat. Hur vi som organisation kan kombinera flera styrkor som tillsammans gör vår position svår att kopiera och stärker marknadspositionen. Fokusera på att förstärka och arbeta med vad som skyddar särdragen för vad som gör skillnad. Det är här vi identifierar de verkliga utmaningarna, vilka vägval vi står inför och vägen vi inriktar oss mot.

5.            Strategisk höjd med enkla och skarpa frågor

Vi måste ha skärpa i frågeställningarna som leder oss mot vad strategin ska svara på. Det är lätt att ”krångla” till det i formuleringar rörande problem- och möjligheter, med följden att det blir komplext och abstrakt. Diskussioner avseende tillämpning av modell och metoder kan till och med ta överhand i strategiarbetet. Suck! Men, med rätt metodik kommer vi långt med ganska enkla frågeställningar: Vilka är vi, var befinner vi oss, vad har vi, vad kan vi sluta göra och vad ska vi göra ännu bättre. Det bidrar till att förenkla och konkretisera diskussioner och den komplexitet som vi normalt befinner oss i. Förenklat blir svaren på dessa frågeställningar vår strategi.

6.            Förbjud floskler och “fluff” 

Tyvärr händer det att vi inte har en bra självbild av oss själva som organisation, vi under- eller överskattar vilka vi är. En mängd med tjusiga ord och urvattnade formuleringar,  som egentligen inte betyder något, och som inte har någon egentlig substans i företagets kontext. Med detta säkerställer vi en ”dålig strategi”. Vi ska bli "världsledande inom xx", "nummer 1 på yy" etc. När vi säger saker som långsiktig, transparens, kostnadseffektiv, kundcentrerad, Lean, digitaliserad, värdegrund, medarbetarinvolvering eller samverkan kan ingen säga emot dig. Allt är helt öppet för tolkning och kan betyda nästan vad som helst. Naivism, godtycklighet – nej tack. Var realist! Insikt är viktigt, vi kan inte ducka för att diagnos måste underbyggas med en acceptabel faktabas. Var ärliga i diagnosen, den hjälper oss att välja rätt inriktning med rätt ambition och inte minst trovärdighet i organisationen.

Sen har vi det där med resursförutsättningar för att göra det som krävs för att realisera strategin, och att kontinuerligt revidera och arbeta med hur strategin ska uppnås… Ett intressant ämne i sig som får tas upp i kommande blogginlägg.

Känner du igen dig och är det något att ta med sig? Förhoppningsvis har du fått reflektioner som kommer till användning.

Är du nyfiken på vilka vi är och vårt erbjudande? Besök vår hemsida

Låt strategiarbetet inspireras av din inre treåring

Använd er av barns nyfikenhet som en inspiration i formulerandet av er nästa strategi! Många av oss har varit utsatta för ett vetgirigt barns ändlösa ström av "Varför?" Man får anta att evolutionen har utmejslat detta till ett synnerligen effektivt verktyg för lärande, om än påfrestande i längden för omgivningen. Vi uppmanar er att omfamna er inre treåring och börja processen i ert strategiarbete med att fråga er Varför?

  • Att fråga sig varför? är trots sin enkelhet kanske det viktigaste verktyget för att förstå möjligheter och utmaningar

  • Genom att utmana dina mentala modeller och ställa frågan varför inte? kan du säkerställa att du inte av gammal vana lutar åt ena eller andra hållet i ditt beslutsfattande

  • Med en grundlig förståelse för problem och kontext är det dags för kreativt tänkande – det är här verkligt vinnande strategier föds

Varför är det då så viktigt att ställa sig frågan varför när man inleder arbetet med att utforma en strategi? Chansen att lyckas med sin strategi ökar markant om man har en djup förståelse av rotorsakerna till de skeenden och förhållanden man observerar. Ofta är det inte trivialt att med säkerhet veta om det är ett symptom som har observerats, eller om det gömmer sig någon underliggande orsak som vi ännu inte har identifierat. I grunden handlar det om att se bortom det uppenbara och förstå problemen på djupet. Har man då fördjupat sig i varför ökar sannolikheten att vi har identifierat alla faktorer av vikt.

"Fem varför" är en klassisk teknik som utarbetades på Toyota av Sakichi Toyoda och som fungerar väl än idag. Helt kort går det ut på att fråga varför i flera led och för varje svar fråga varför det förhåller sig som så tills rotorsaken identifierats.

Mentala modeller (eller varför inte?)

Vi har alla många mentala modeller som hjälper oss att förstå oss själva, andra och vår omgivning. Dessa modeller kan ibland påverka vårt resonerande åt ena eller andra hållet. Om vi ska förstå rotorsakerna i början av ett strategiarbete är det speciellt viktigt att synliggöra (inte minst för sig själv) hur ens mentala modeller har färgat svaren.

Utmana dig själv med att komma upp med flera tänkbara förklaringsmodeller. Ställ frågan "varför inte?" både till dig själv och de du arbetat med, och testa dessa mot tillgänglig information. Vem vet, kanske ni får en riktigt djup insikt som kommer att leda strategiarbetet in på en oväntad väg. Här försöker vi ta oss längre bort från symptomen och blottlägga det grundläggande.

Risken är att strategiska beslut som bara baserar sig på erfarenhet (dvs ens egna mentala modell) i längden blir svaga. Visst, man kanske har en intuitiv förståelse för nuet, men det betyder inte att det är en säker punkt (eller ens lämpligt) att extrapolera från. Framtiden formas till stor del av rotorsakerna till det vi observerar och vi sätter oss i en bättre situation om vi förstår dem.

Låt oss som exempel titta på dagstidningarnas svårigheter idag. Beroende på vilket perspektiv man har (olika mentala modeller) kan man i debatten se olika förklaringar till varför det ser ut som det gör idag. Nedan kommer några exempel:

  • Uppmärksamhetsmodellen - Vi som människor har bara en viss mängd ”uppmärksamhet” som vi kan spendera. I takt med att antalet förströelser ökar minskar också mängden vi lägger på en enskild kategori, som t ex dagstidningar.

  • Urvalsmodellen - Vi har samma törst som tidigare efter nyheter, men i och med digitaliseringen har antalet tillgängliga källor ökat på ett sätt som saknar motstycke i vår historia. Tidigare hade varje ort en eller ett par tidningar, nu kommer vi åt alla tidningar i världen genom ett par knapptryckningar.

  • Friktionsmodellen - Tidigare hade många en prenumeration på sin dagstidning vilket i sig skapade en del tröghet i att byta till ett annat alternativ. Om det är något som Internet har bidragit med är det att i stort eliminera all friktion, andra alternativ är ett klick bort. Gillar vi inte vad vi läser är det lätt att hitta andra, mer tillfredsställande alternativ.

  • Gratismodellen - När dagstidningarna klev in på Internet var de gratis. Vi som läsare har vant oss vid att nyheter är gratis. Anden är ur flaskan! Att nu börja ta betalt ses som mycket svårt, bara man hade tänkt på det från början…

  • Affärsmodell-modellen - Dagstidningar tjänade stora pengar på att ha monopol på informationsspridning inom ett geografiskt område. Det betydde att de kontrollerade annonsutrymmet och säkerställde att det var begränsat för att hålla priset uppe. Med Internet finns ingen brist eller konkurrens om annonsutrymmet (ett av skälen till att annonsering på Internet är billigt) vilket urholkade tidningarnas affärsmodell.

Logiska felslut kan vara livsfarliga

Beroende på varifrån man kommer, och vilka erfarenheter man har, så ligger säkert någon eller några av ovanstående förklaringsmodeller för tidningarnas svårigheter närmast till hands. Det är här det är lätt att göra logiska felslut. När man inte ser sin egen partiskhet, sina egna fördomar, är det lätt att trampa i fällan och basera strategiarbetet på en svag grund. Vad värre är kanske man inte upptäcker förrän det är sent (kanske till och med för sent) att strategin är en återvändsgränd.

Det finns gott om exempel på företag som haft alla delar framför sig men inte sett mönstret och satsat på fel strategi. Tänk bara på Kodak, Xerox eller Nokia…

Kreativt tänkande och logiskt resonerande

För att undvika logiska felslut är det alltså bra att generera mer än en förklaringsmodell till de data som man har. Här rekommenderar vi alltså att man skall utmana sina mentala modeller med kreativt tänkande. Tänk i divergerande termer, associera fritt, fundera på hur det skulle vara om etablerade sanningar inte längre gällde, generera många alternativ. Alla har vi någon gång gjort liknande övningar och behöver vi mer inspiration finns oändligt med resurser på Internet.

Förutom att detta är en riktigt rolig aktivitet kopplar vi steg för steg loss oss själva från våra egen partiskhet vilket ger utrymme för att upptäcka nya samband eller möjligheter. Men bara kreativitet leder inte till en gångbar strategi. Nu gäller det att utvärdera hur våra alternativa förklaringsmodeller passar observerade data – hur de stämmer med de faktiska tillstånd som vi kan observera. Testa de idéer som formulerats, se deras implikationer. Detta rationella, logiska, resonerande är en nödvändig konvergerande fas för att vi skall kunna formulera en strategi i slutändan.

Gå igenom ovanstående process och vi är säkra på at ni kommer ha en mer grundläggande förståelse för vad ni vill åstadkomma med er nya strategi. Dessutom genom att kombinera kreativt/genererande resonerande med logiskt/rationellt har ni skapat förutsättningar för att implementera ”vilda” idéer som annars aldrig skulle kommit förbi ritbordet.

Är du nyfiken på vilka vi är och vårt erbjudande? Besök vår hemsida.

Våga avsluta misslyckade projekt i tid

Projekt som inte håller tidplan, överstiger budget eller inte uppnår förväntad kvalitet är tyvärr vardag för många organisationer. Ofta försöker man in i det sista rädda projekten genom att ändra scope, tillföra mer pengar eller skjuta på leveranserna. Men vissa projekt kanske inte bör räddas, och ett bättre agerande vore att avsluta i så god tid som möjligt för att frigöra resurserna till annat.

Dominoeffekt.jpg

Projekt är dynamiska ting som förändras över tid, i takt med att projektgruppen lär sig mer om det som ska göras. Att hålla fast vid grova estimat som sattes då ett business case togs fram i inledningen av projektet är således inte heller en bra taktik. Många organisationer följer någon av de etablerade projektstyrningsmetodikerna, t.ex. PPS eller PROPS. Tricket är att faktiskt använda beslutspunkterna till det de är till för; besluta om projektet är redo att gå vidare till nästa fas eller inte och att de satta ramarna för projektet fortfarande gäller. Ändå tas väldigt sällan chansen att avsluta projekt i "förtid".

Det finns många anledningar till det. Den emotsedda verksamhetsnyttan lockar förstås mycket, man vill nå det där utlovade guldet i slutet av regnbågen. Det kan vara prestige involverat från flera parter, eller så anser några att det redan investerats så mycket tid och pengar i projektet att det måste få löpa linan ut. Här är det inom ekonomin välspridda begreppet "sunk cost" applicerbart. Kortfattat innebär det pengar som redan investerats och inte går att återfå. Dessa bör inte ligga till grund för rationella beslut om fortsatta aktiviteter. I det läget är det bättre att fokusera på alla potentiella framtida kostnader som ett beslut om att fortsätta ett projekt medför medan de fortfarande kan undvikas.

Varför projekt misslyckas är en helt annan fråga, som får avhandlas i en egen bloggpost. Likaså hur man vänder på projekt som är på väg åt fel håll. Här fokuserar vi istället på vad man bör göra när man börjar märka att ett projekt har kört i diket totalt.

1. Känn igen varningstecknen tidigt

Varningstecknen är många. Det kan vara orealistiska tidplaner, avsaknad av identifierade risker eller långa listor på risker som inte åtgärdats. Ständiga förseningar av leveranser, som dessutom inte möter uppsatta kriterier eller är otydligt definierade med en obefintlig "definition of done". Projektmedlemmar som inte kan samarbeta eller styrgrupper och intressenter som trots beslutad projektplan inte har samsyn på vad projektet ska uppnå.

Det finns många fler varningstecken och med tiden lär sig en bra projektledare att känna igen när inte allt står rätt till i ett projekt. Det viktiga då är att agera, och inte bara fokusera på att passera beslutspunkter oavsett vilken kvalitet projektet uppnår.

2. Samla styrgrupp och intressenter

Ett givet första steg är att samla styrgruppen och huvudintressenterna i projektet för att gå igenom vilka problemen är, hur de har uppstått och vad det går att göra åt dem. Fokus bör vara på att skapa samsyn kring vad som inte fungerar i projektet.

3. Omvärdera och omformulera projektet

Utifrån den identifierade problembilden är det lämpligt att ta ett steg tillbaka och be om tid för att utvärdera projektet. Formulera om ramarna för projektet, innehåll och mål. Strukturera om styr- och projektgrupp vid behov. När en gemensam plan för att gå vidare finns är det dags att omvärdera om ditt business case fortfarande håller. Jämför även med helt andra projektidéer; är det verkligen det bästa alternativet att lägga resurserna på utifrån de nya förutsättningarna? Här underlättar en välfungerande portföljhantering den avvägningen väldigt mycket.

Var noga med att undvika den klassiska fällan att modifiera en aspekt av tid, kvalitet och kostnad utan att ge utrymme för faktisk förändring.  Ett projekt som får mer tid och pengar men fortfarande inte är på rätt riktning lär bli en fortsatt besvikelse.

4. Fortsätt inte om ni inte tror på projektet

Den viktigaste, och egentligen mest uppenbara punkten är att inte fortsätta med något ni inte tror på. Känns det inte rimligt att det omformulerade projektet uppnår sina effektmål och den efterfrågade verksamhetsnyttan? Vad är det då för poäng att fortsätta i samma spår?

Här har styrgruppen och projektledningen ett stort ansvar. Att genomföra ett projekt från start till mål är inte att lyckas med ett projekt. Ibland är det korrekta och modiga beslutet att avsluta ett projekt i "förtid".

5. Ta tid till att omgruppera

Efter att ha pausat eller avslutat ett bångstyrigt projekt dröjer det sällan länge innan samma behov lyfts från verksamheten igen. Bara för att projektet misslyckats har ju inte verksamhetsbehovet försvunnit. Värdera då behovet i förhållande till andra projektidéer, våga säga nej om andra alternativ är viktigare och kräv att få den tid som behövs för att gå till botten med verksamhetsbehovet innan en omstart kan bli aktuell.

Att genomföra ett projekt från start till mål är inte detsamma som ett lyckat projekt

Tyvärr kommer man i många organisationer allt för sällan fram till punkt 4 och 5. Att fortsätta slänga pengar på projekt som inte levererar kostar inte bara pengar under projektets livstid. Låter man ett projekt fortlöpa och slutligen stänger det med resultat som inte uppnår målen på långa vägar slutar det inte kosta pengar för det. Att hantera projektets restlista, korrigera fel och förvalta ett undermåligt resultat kostar mycket pengar, ofta under flera år framöver.

Så, nästa gång du står inför ett misslyckat projekt, våga utvärdera, överväga och besluta om att avsluta projektet. Det frigör resurser i form av både anställda och pengar som kan läggas på aktiviteter som faktiskt ger avkastning och skapar verksamhetsnytta.

 

Är du nyfiken på vilka vi är och vårt erbjudande? Besök vår hemsida.