Att gräva guld med Scrum

Det är lätt att vilja älska agila metoder. Rätt tolkat erbjuder de en miljö som lösgör kreativitet. Nyttobringande kreativitet skapar lösningar som befinner sig inom ramen för de högst prioriterade behoven. Vem vill inte ha det?

Som en bland flera lättrörliga metodiker är Scrum rejält i ropet men samtidigt konstaterar många det mätbara: Metodiken levererar för sällan de gröna skogarna och guldet uteblir. Det är ögonbrynshöjande att trots etablering av driftiga Scrum team, en lång backlog, burndown charts och retrospektiv så inträffar inte magi.

Var är då stålarna?

Det finns flera ställen att leta efter dem. De flesta börjar med att peka fingret på metodiken och på dem som är närmast den - Teamet. Sedan höjer man blicken och inser att Scrum inte låter sig implementeras lätt om inte ledningen ger sitt fulla stöd och skapar organisatoriska förutsättningar för det agila arbetet. Många väljer att ta hjälp av en yttre betraktare för att kunna se den större bilden. (Kanske står ni precis inför ett sådant val?)

Dessa kan ge en bit av svaret men det finns en tredje väldigt viktig del, som många antingen glömmer eller inte förstår den fulla betydelsen av.

Många scrumprojekt bedrivs på fullt allvar utan någon operativ och närvarande produktägare.

Man bedriver alltså sin utvecklingsverksamhet utan tillgång till en nyckelperson med hög verksamhets- och produktkompetens, förmåga att förmedla visioner och skapa tydliga mål och delmål, förmåga att se på produktens hela livscykel, förmåga att skapa rätt sammansatt referensgrupp, förmåga att tillsammans med sin referensgrupp skapa sammanhållna leveranser, vilja att ta ansvar för leveransen och dess kvalitet, förmåga och vilja att administrera produktbacklog disciplinerat, tillgänglig dagligen för frågor och prioritering, förmåga att driva frågor både internt och externt, förmåga att beskriva både funktionella och icke-funktionella behov som sprintmål, förmåga att diskutera olika lösningar samt förmåga att sätta gränser.

På ren svenska betyder det att det inte finns någon som kan definiera maximalt värdeskapande sprintar. Är det klokt? Eller är det helt enkelt så att det är svårt, på gränsen till omöjligt att hitta dessa egenskaper i en enda fysisk människa som redan innehar en heltidstjänst?

Enligt Scrum ska någon från produkt-/affärs-/verksamhetssidan ha denna roll, samtidigt som denna sida traditionellt sällan har behövt agera operativt på dessa nivåer. Nya krav ställs alltså på redan högpresterande och överbelastade systemägare eller produktchefer. Plötsligt förutsätts dessa produktägare vara förstklassiga kravställare, samtidigt som verksamhets- och kravanalytiker inte längre hittar sina naturliga arbetsuppgifter. Vad blir skillnaden mellan att förvalta backlog och att förvalta högnivåkrav?

Traditionellt har IT-projektledaren varit leveransansvarig till allas belåtenhet. Inom Scrum har man ingen projektledare. Ingen som planerar, dikterar tempot, följer upp, sätter gränser och rapporterar. Inte på det traditionella viset. Så nu får även styrgruppen problem. Styrgruppens traditionella mekanism är ju att styra och tyvärr inte sällan tillbaka till vattenfall. Där det är tryggt, kontrollerat och liksom inte värre än förut. Risken ökar att projektledarrollen cementeras, utvecklarna får köra på känn och fortsätter att sakna sin beställare. I bästa fall behåller man sprintarna och tavlan, för syns och vanans skull.

Det blir mycket svårt att upprätthålla skenet av ständigt lärande om en enskild komponent med så centrala arbetsuppgifter som produktägaren inte förmår, får, hinner eller vill göra allt som vederbörande borde i den operativa verksamheten. Det är ett garanterat sätt att ge Scrum dåligt rykte.

Produktägare är en oerhört viktig del i treklöverstrukturen (Team, Produktägare och Scrum master) med en ovanlig kombination av förmågor som helst ska innehas av en enda person per produkt, men som inte alltid är lätt att hitta inom den befintliga organisationen. Jag är fullt övertygad om att den kan skapas i alternativa former under olika perioder beroende på förutsättningar som företagsstorlek, organisationskultur och naturligtvis hur länge verksamheten har existerat i sin nuvarande form.

Jag tycker att ni inte ska vara rädda för att gräva där ni står. Vem vet om ni inte hittar nya guldägg?

Är du nyfiken på vilka vi är och vårt erbjudande? Besök vår hemsida.